fredag 31 december 2010

söndag 26 december 2010

Fossas Hanna.

hanna

 

Snackade bort en stund med Hanna idag också. Hon var avslappnad och lugn och verkar ta vintern med ro.

 

 

 

hannaNaturligtvis så måste hon putsa och göra sig fin, när hon fick främmande på besök. Har man en lång och smidig hals så går det som en dans och man kommer åt alla fjädrar och sätter dom tillrätta.

 

 

hanna

lördag 25 december 2010

Hannas Jul.

Jag gjorde en sväng till Fossas och stack mig till Hanna och pratade bort en stund.  Hon verkade vara relativt nöjd med tillvaron trots sin ensamma tillvaro i vinterkölden. Jag såg också att hon blivit serverad julmat, vilket hon säkert mottar med tacksamhet, nu när vinterkölden smäller i knutarna. Nu behövs nog all värmealstrande energi, för att hålla ångan uppe.

00015

torsdag 23 december 2010

God Jul!.......

........till alla bloggläsare.


och en fridfull helg!

tisdag 21 december 2010

Strömstare vid Kvärnlindo.

Under mitt eftermiddagsbesök vid Kvärnlindo idag, kunde jag notera att en strömstare också har hittat till mina domäner. Den höll till vid dom små “pottarna” som ännu bjuder på öppet vatten i forsen. Att jag observerade den så sent, relaterade i att jag skrämde den, så den tog till vingarna och flög uppströms, hur långt vet jag inte, men jag hoppas att den återvänder till forsen.

Strömstare

Strömstaren på bilden är fotograferad vid Fossas.

måndag 20 december 2010

Vintersolståndet.

 

alnakko

Snart är tiden inne när ljuset segrar över mörkret. Om ett par dagar infaller nämligen vintersolståndet. Då har vi den kortaste dagen på året och vi börjar gå mot ljusare tider. Varje dag blir längre än gårdagen, ända tills vi uppnår sommarsolståndet, som infaller den 21.6 2011.

Vintersolståndet 2010 inträffar (finsk tid) den 22 december kl. 01.38.

fredag 17 december 2010

Hannusas Anna.

  Artikeln är skriven av Emma Björkbacka och har ingått i Österbottningen 13.5 1955.

  

Hannusas Anns stuga.

Ödemarkskvinnan

Hannusas Ann.

Borta i en av Evijärvi kommuns utbyar, Sydänmaankylä, någonstädes uti en av de små kojorna, som bildar gårdsgruppen Hannus, föddes den 19 september 1832, Anna Jukantytär.

  Utan en närmare kännedom om saken kan man anta att Hannusas-Anns barndom förflöt under fattiga förhållanden och då den vuxna åldern inställde sig, så förefanns ingenting annat än att "bana sig en väg, den hon själv skulle gå". Då tjänarinnekallet inte framstod som någon lysande framtid vid hennes förestående yrkesval och Ann av naturen var djurvän, så skaffade hon sig en hästkrake, varmed hon tjänstgjorde i gårdarna. Hon så att säga "tog aska i skorna" från sin hemsocken Evijärvi och blev med själ och hjärta Terjärvbo.

  När Ann anlände till en gård i syfte att hjälpa till och toaletten bestod av s.k. "beilingar" eller "lonsor", en avlagd päls omsurrad i midjan av en lång halsduk, huvudduken korsslagen under hakan och fastknuten i nacken, då tillfrågade hon inte Dior om A- eller B-linjen gällde för det eller det året.....Nej, livet hade andra krav på henne och hon vägrade icke heller att uppfylla dem. Månget stenlass från bondens åker har av henne forslats bort till stengärdslena. Och då Lytzbackaborna år 1880 brände den samfällda stordalen i Långforsskogen, så var Ann med och körde dalläggningsverket (Törvi) till dalplatsen.

Nya möjligheter.

  Nya möjligheter i kampen för tillvaron erhöll Hannusas-Ann när Näseborna blevo i behov av vakt för sina vidsträckta skogsmarker intill Evijärvi sockenrå. De erbjöd henne timmer till en egen stuga jämte brännved, om hon åtog sig skogsvaktarsysslan, vilken tjänst hon villigt antog. I djupaste vildmarken, drygt 5 km från Särs i Terjärv och 1,5 km från Elgbacka i Evijärvi utstakades boplatsen, på en björkbevuxen kulle där Höjbäcken rann porlande fram nedanför och gav henne vattentillgång- där utsikten för övrigt möttes av starrbeväxt kärrmark.

  Boningsstugan blev ett rum med ett enda litet fönster. Den öppna spisen i densamma var sammanfogad av gråsten, liksom skorstenen på spjältaket. Bakugnen var förlagd ute i det fria. Det lilla fähuset intill bäcken var även förfärdigad av torv och gråsten. Fähus skulle det naturligtvis vara! De trofasta djuren gav henne utkomstmöjligheter. Ann var mycket öm om sina kreatur och höll dem tjudrade i ladugården året om. På somrarna gick hon dagligen ut på kärret och skar med handskära kornas behov av foder och på vintrarna for hon omkring i socknen med en större kälke med påfäst "svepskrinda" vilken av välvilliga människor påfylldes. "Det kvinnligt veka i kvinnans sinn var kanske intet särdrag i Hannusas-Anns väsen". Blev hon under sina vandringar tillfrågad vem som byggd hennes stuga och om den var varm, så svarade hon med hög och barsk stämma: "Nå, hä var hate Öleback minder Smörastje, å ha timbra ä så glis så vattni frusär i ämbari".

  Men Anns lott var inte drömmarens. Då hon fattade tag i "kälkdragon" och då hon själv som dragare anträdde återfärden till skogskojan- ibland 2 mil långa vägen- därav 3 km fullständig obanad sådan., så erfodras en kropps-  och viljestyrka av stora mått.

Tårar på julafton.

  Det var en julaftonsdag då tvenne ynglingar från Backmans-gårdarna fann på iden att fara och hugga ved åt Hannusas-Ann. Efter fullföljt värv bjöd Ann dem också på kaffe, tårarna strömmade ohejdat ned för hennes kinder. Var det tårar över kargheten i hennes ensliga liv? Var det andras hjälpsamhet, som bragte hjärtesträngarna i vibrering? Var det en fläkt av julens andedräkt? I varjefall klappade hos henne, under trasorna, ett varmt människohjärta.

Skyddslingarna kom med bud.

  Dag från dag rådde tystnad i Hannusas-Anns stuga- och då korna kom att få en mer än vanlig känning av hungern, arbetade de sig ut genom fähusväggen och kom med kedjorna dinglande om halsen i full galopp till Elgbacka. Den medfödda instinkten hos djur, hjälpte dem att uppsöka en människoboning oaktat deras kofötter inte förut trampat vår moder jord.

  Det hela gav vid handen att något hänt deras matmor och då Elgbackaborna gick för att uppsöka henne återfanns hon död på kärret.... Skäran låg bredvid jämte en hopsamlad knippe av "tuvlocken". På ljungtuvan som gömde hennes ansikte, ringde tusentals små blomklockor... andra dödsklockor kunde naturen inte giva henne.

  Året och dagen för Anns upphittande har i Evijärvi soknens kyrkböcker annoterats som den 5 juli 1909.

Minnesmärket.

  I den oändliga ödemarken, på det s.k. Hannusas-Anns kärret- på den platsen, där Ann återfanns, blommar ängsullen över vidsträckta fält. På ljungtuvan har upprests ett kors sammanfogat av kullfallna trädstumpar- minnande om att här har ett människoliv flyktat. En människas liv vars liv i tiden var det mest primitiva, som förekommer inom socknens gränser.

  Jarl Hemmers dikt "Ängsullen" kan kanske här anföras:

Ängsullen nickar på ensliga tuvor
spoven ropar i natten sen.
Molnen vilar som trötta duvor
stilla kring vidden i blekrött sken.
Skymningen sjunker och stjärnornas blickar
slockna likt ögon som falla igen.
Mjukt och blekt genom dunklet
nickar ängsullen än.

torsdag 16 december 2010

Räkijärvi sjön.

         

imageRäkijärvi eller 'Rätsär'som den kallas av ortsbefolkningen är kanske den mest fiskrikaste sjön. Den är ingen sjö för ädelfiske, men där finns nog alla våra vanliga fiskarter. Speciellt abborre och gädda är dom mest framträdande fisksorterna. 'Rätsär' lämpar sig bäst för spinnfiske och mete. På grund av den rikliga växtligheten i sjön, är det oumbärligt att använda sig av båt. Fiske från stranden är nog i dagens läge, nästan omöjligt att utöva.

Vinterfiske har också vissa år varit populärt. Sjön är grund och håller på att växa igen, så vinterfisket kräver ett ganska högt vattenstånd  och det är det inte alla vintrar. När vatten- och isläget har varit gynnsamt, har det plockats upp stora mängder stora och fina abborrar med pilkfiske.

På grund av sin rikliga växtlighet är också sjön ett populärt tillhåll för andfåglar och andra sjöfåglar. Många är dom andpar som häckar i och runt sjön. Från tidiga våren till sena hösten, syns stora flockar med svanar simma runt i sjön. Även kanadagäss har ibland häckat i sjön.

'Rätsär' är en av sjöarna genom vilken Kronoby å genomrinner. Terjärv kanotled, med start i På Lillholmi.Småbönders och mål i Kolamby, går genom Rätsär som bjuder på en fin rastplats, på Lillholmi. En eldplats med bänkar runt, ger möjlighet till korvgrillning och kaffekokning åt den trötta och hungriga paddlaren. I bakgrunden, på 'Langöun' kan man njuta av fågelsång och i vattnen runtom ses simmande änder och svanar. En njutning för naturvänner och trötta kanotister. Platsen lämpar sig också utmärkt för övernattning, i tält, om man önskar en lite annorlunda upplevelse.        

tisdag 14 december 2010

Vinter, vintrigare, vintrigast.

 

Fortfarande mycket kallt (-16 på dagen) och inget mildare väder i sikte. Det blir nog en mycket energiförbrukande vinter och oljeräkningarna ståtar med “härliga” summor.

 Vinter

För övrigt har vi en vacker vinter, lagom med snö och naturen lyser vit och ren, samt massor med rimfrost på trädens grenar, så visst är det vackert, särskilt om solens strålar någon stund ibland tittar fram över trädtopparna.

måndag 13 december 2010

lördag 11 december 2010

Kallt och snöigt.

 

Domherrar

Närmare tjugo grader kallt och snö så ini norden, ja…. så är läget för tillfället. Enligt årstiden har vi en extrem vinter, men tänker man vinter i allmänhet, så är snöläget  inte något speciellt. Kölden håller i sig vecka efter vecka, så knappt att man vågar gå ut på dagarna. Men inte hjälper det att ömka sig, på med ordentliga kläder och grensla  “åbäket”  och ut till småfåglarna, med den dagliga fröransonen.

Snö & köld

Ingen paddling

Inte behöver man fantisera om någon nyårspaddling på ån i år, I så fall får nog klimatuppvärmningen snabba på med raska kliv.

torsdag 9 december 2010

Ingen lake.

 

Det blev inga lakar på mina testkrokar idag. Skall nog kanske pröva på nytt någon gång senare, om andan faller på.

Inte heller några utterbilder har jag lyckats få i mina viltkameror. Men uttrarna hade nog sina vägar förbi, där jag hade ut mina krokar.

onsdag 8 december 2010

Sagt och gjort.

 

Fem stycken lakakrokar har utplacerats i ån idag. Nu är det bara att vänta att lakarna också visar intresse och sväljer betesfiskarna. Men jag hyser inga stora förhoppningar att så kommer att ske. Men nog blir det intressant att vittja “pyytona” i morgon.

Utterspår

Också ett par uttrar har haft sina vägar förbi Kvärnlindo, idag på morgonen. Men som vanligt har dom klarat sig förbi mina viltkameror utan att ha blivit upptäckta.

tisdag 7 december 2010

Iskoll.

 

Jag gjorde en tur med “åbäket”  för att kolla isläget på ån. Enligt min bedömning skall det nog vara säkert att röra sig på isen, förutsatt att man känner till var strömmarna går (vilket jag tror att jag gör). Ca. 10+ cm. kärnis där strömmen är svagast och det bör ju nog bära både man och hjuling.

lake

Ifall jag får tag på betesfisk skall jag testa fiskelyckan, med några lakakrokar. Inte för att jag tror på någon fångst, men man kan ju alltid försöka. Tar man med lite ved och korv, kan man ju sitta vid brasan och mysa och drömma om de rikliga lakafångsterna förr i tiden.

måndag 6 december 2010

Finlands 93-årsdag firas idag!

 

imageklicka på flaggan för att hedra vårt land!

söndag 5 december 2010

Vinterbadarn.

 

Kollade vinterbadarn vid Fossas idag igen.Strömstare

Nu räcker det. Tack och adjö!Tack o adjö!

fredag 3 december 2010

Dagsrapport.

 

PC032400

Livligt som vanligt på Torpstubben, när jag anländer med “åbäket” till matningen. Nästan att man blir rånad innan man hunnit dela ut fröna ur påsen.

Också uttrarna har varit flitigt i farten de senaste dagarna. Jag har en viltkamera utplacerad, vilken borde ha reagerat på uttrarnas närvaro, men icke sa Nicke, inga bilder har det blivit. Kanske kan den rikliga mängd rimfrost som täckt kameran vara orsaken till det dåliga resultatet. Kanske också utterns väl isolerande päls minimerar värmeutstrålningen, från uttern, vilket inte gynnar kamerans funktionssäkerhet. Värmestrålning är förutom rörelse, också en utlösande faktor för kameran.

PC032427

Jag gjorde också en tur till Fossas åbro, för att kolla vinterns framfart där. Ett par strömstarar höll ivrigt på med sitt dykande i det strömmande vattnet. Enligt de rikliga spårstämplarna på isen har också uttrarna haft sitt tillhåll i området, det senaste dygnet. Kanske samma gäng som besökt Långbackaforsen, där dom enligt lämningar av avföring på iskanterna, verkar ha intagit en kvällsbit.

PC032428

Också Hanna kunde jag spana in, men på mycket långt håll, alltså från bron.

onsdag 1 december 2010

Varmare.

PC012395

Lite varmare väder nu, efter den senaste tidens ovanligt kalla period.  Under kallperioden hade man inte någon större lust att göra några längre stopp, under matningsturerna. Idag gjorde jag ett par timmars uppehåll vid vagnen och satte på värmen och t.o.m. avnjöt en kopp kaffe. Fåglarnas förehavanden vid matbordet avnjöts också, dock mera visuellt än kaffet. Härligt att se de grannröda domherrarna avspegla sig mot den vita snön på trädens grenar. Jag kunde också konstatera att alla de andra arterna hade samlats för att avspisa dagens stående bord.

PC012384

PC012388

PC012391