Allhelgonadag....

Idag har vi firat Allhelgonadagen med att besöka våra gravgårdar och minnas och hedra våra avlidna anhöriga, med att tända ljus på gravarna.

(Citat). Helgen Allhelgona är förstås en relikt från den katolska tiden och kan härledas tillbaka ända till 700-talet. Den firades förr i dagarna tre: 31 oktober till 2 november. Den första dagen var Allhelgonaafton, den andra dagen var Allhelgonadagen, då alla helgon som inte hade egna dagar i almanackan firades, och den tredje dagen firade man alla själars dag för döda familjemedlemmar.
Sedan år 1955 firas Allhelgonadagen i Finland på den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Numera är innebörden enbart att vi minns våra döda på Allhelgonadagen.

Iskonst....

.....eller konstis, hur man nu vänder på det. Färsk, nyfrusen is på ån. Det vore ju för någon glaskonstnär att ta efter.Men nog finns det säkert redan konst, där isformationer fungerat som modell och inspiration. Vackert och stilrent är det i allafall.

På fågelbrädet....

Solen har just.....

......gått upp och jag har suttit vid fönstret och betraktat fåglarnas förehavanden. Stora mängder av talgoxar och några blåmesar har infunnit sig till utskänkningsborden. Nu är konkuransen verkligen stenhård om de utlagda fröna.
Sedan sommaren har det legat en tom glasburk på verandan. I förbifarten lade jag i lite solrosfrön och det visade sig att den blev en utmärkt bra foderautomat. Fåglarna köar utanför den och väntar på tur att få hämta ett frö ur burken. Ibland kommer någon stropp med uppburrade bröstfjädrar och försöker kila förbi i kön, varvid några snytingar utdelas.
Som bilden visar har också hackspetten dristat sig in i burken och smaskar i sig sin del av godsakerna.

Dagens promenad.......

......avverkades med en tur till mina vänner tofsmesarnas revir i den gamla granskogen. Som vanligt hälsade dom mig med sitt glada tjattrande. Knappast var det åt mig som dom uttryckte sin glädje, snarare var det nog fröpåsen i min ficka som utlöste deras tillgivenhet. Nog har dom lärt sig att det vankas mat när jag kommer på besök. Jag gjorde ett försök att få mata dem från handen, men icke, nog vägrade dom all kroppskontakt. Men efter lite övning, tror jag nog att det skulle lyckas. Efter lavskrikan tror jag nog att de är de mest tama och tillgivna fåglarna vi har i våra skogar. Också andra mesar och titor passar på att stilla sin hunger under mitt besök.

Ny blogg.

Öppnade denna blogg tisdagen den 27 oktober kl. ca.16.00