Tofsmes.

Visst kom han till sist, tofsmesen som jag väntat till Kvärnlindo, en tid nu. Jag var och fyllde på frön på fågelbrädet och satte mig för att beskåda de hungriga stackarna som anlände matbordet. Och bland dom andra mesarna fanns också den väntade tofsmesen. Jag tror att han var ensam av sin art, men nog drar han flera med sig så småningom. Mycket försiktig och rädd av sig, så det blev inga bra foton av den. Men nog skall vi bli mera bekant så småningom. Nästan alla övervintrarna, börjar småningom vara noterade. Jag kan ju sätta trädkryparen som nästa objekt att invänta.

Titta det snöar!

Jäv-ar det börjar verka allvarligt.

Kvärnlindo 7.11

Naturligtvis så har jag också idag besökt Kvärnlindo och mina små kompisar där. Naturligtvis så skulle dom också ha sin dagliga godisranson som dom mottar med samma iver och glädje som småbarn tar emot karameller. Som bilderna visar så har vi uppnått ganska stort förtroende för varandra. Men så träffas vi ju också alla dagar och jag sitter och pratar med dem under tiden dom stillar sin hunger. Ja… man börjar smått känna sig som en i gänget. Haha……

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske sällskap åt Hanna?

Jag har gjort några visiter nu och då till “Fossas” för att kolla fågel- och djurlivet där, men inga spännande observationer har jag noterat. En knipa har jag dock kunnat betrakta under flera besök. Den dyker och letar ätbart i strömmen nära bron. Om det är en vingskadad individ, som saknar flygförmåga, har jag inte kunnat avgöra, för den har inte gjort några försök att flyga iväg. Vem vet, kanske får Hanna sällskap av en annan “invalid” i vinter, om hon ännu lever och har hälsan.

Pilfinkar.

Idag på morgonen besöktes gårdsmatningen, för första gången i höst, av en mindre flock pilfinkar.

Pilfinken är mindre och mera kompakt än sin släkting gråsparven. Chokladbrun hjässa, ljus ring kring halsen och en svart fläck på kinden är utmärkande kännetecken. Den färgprydliga dräkten finns även hos honan och ungfåglarna vilket inte är fallet med gråsparven.

Vanlig fågelbordsgäst.
Lever under större delen av säsongen på ogräsfrön. Ses ofta på fågelborden där de äter solrosfrön och hampfrön. Havre duger också utmärkt.

Svartmes.

Svartmesen är vår minsta mes. I huvudsak är den knuten till barrskog och mest trivs den i mer eller mindre rena granbestånd.

En stor del av svartmesarna stannar kvar i närheten av sin häckningslokal även under vintern och stryker då omkring i flockar med andra mesar.

Jag satt en stund utanför husvagnen och roade mig med att mata småfåglarna, ur handen. Men oj… vilken bästis man har blivit med dem. Att titorna kommer och plockar frön ur handen har jag sett tidigare, men att också svartmesarna är så tillgivna har jag inte sett tidigare. Dom kommer och sätter sig på mitt huvud och tigger och ber om att jag skall servera dom lite godis. Och oblygt sätter dom sig i min hand och kalasar på fröna.Jag väntar nu bara på att tofsmesen också skall infinna sig på fågelbrädet.

Blåmesen än en gång.

Blåmesen är den näst minsta av mesarna. Bara svartmesen är mindre. Boet bygger blåmesen i holkar och trädhåligheter. Blåmesen är också en av mina absoluta favoriter på fågelbrädet. En pigg och vaksam liten krabat.

Svanflytt.

Vila infor södernresan?

Tiden för svanarna att börja dra sig söderut börjar vara inne nu. Senast idag flög en svanplog på låg höjd,över mig, med näbbarna riktade söderut. Knappast bar dagens flykt så väldigt långt söderut, men dom börjar kanske säkerställa sig om att dom har badvatten, när vintern gör sitt intrång här norröver.

Domherren.

Domherren har nu också börjat utnyttja fågelbrädet vid Kvärnlindo. Det är ju trevligt att det blandas in lite nya arter med det vanliga gänget.

Tar man några steg tillbaka i tiden, så var domherren mycket sällsynt den här tiden på året. Den kom fram ur skogen, endast en tid under den kallaste perioden under vintern. Men såklart har den också blivit mera urbaniserad på grund av den lättillgängliga födan som vi serverar på fågelbräden i våra trädgårdar.

Mycket livligt på serveringen idag när skymningen började lägga sig över Kvärnlindo. Inte någon skillnad på vän eller fiende eller bror eller syster, när det gäller att nappa åt sig av solrosfröna. Alla som kommer för nära får en snyting.

Ölburken har blivit mäkta populär, särskilt för talltitorna.

Järpbesök.

När jag anlände till Kvärnlindo kunde jag konstatera att jag hade gäster från det högre fågelståndet, på besök. Inga rariteter precis, men inte heller av de vanliga dagsbesökarna. När jag anlände till husvagnen, såg jag ett par järpar som promenerade på ägovägen, strax utanför. Tyvärr verkade dom inte sakna mitt sällskap, utan dom promenerade genant iväg längre bort, för att försvinna i den rikliga vegetationen.

Jag väntar också att någon söderut flyttande strömstare småningom skall uppenbara sig i den strömmande forsen, men nog kanske jag får vänta förgäves, men vem vet.

Bilderna fotograferade genom bilfönstret, därav den dåliga kvaliteten.