Domherren.

Domherren har nu också börjat utnyttja fågelbrädet vid Kvärnlindo. Det är ju trevligt att det blandas in lite nya arter med det vanliga gänget.

Tar man några steg tillbaka i tiden, så var domherren mycket sällsynt den här tiden på året. Den kom fram ur skogen, endast en tid under den kallaste perioden under vintern. Men såklart har den också blivit mera urbaniserad på grund av den lättillgängliga födan som vi serverar på fågelbräden i våra trädgårdar.

Mycket livligt på serveringen idag när skymningen började lägga sig över Kvärnlindo. Inte någon skillnad på vän eller fiende eller bror eller syster, när det gäller att nappa åt sig av solrosfröna. Alla som kommer för nära får en snyting.

Ölburken har blivit mäkta populär, särskilt för talltitorna.

Järpbesök.

När jag anlände till Kvärnlindo kunde jag konstatera att jag hade gäster från det högre fågelståndet, på besök. Inga rariteter precis, men inte heller av de vanliga dagsbesökarna. När jag anlände till husvagnen, såg jag ett par järpar som promenerade på ägovägen, strax utanför. Tyvärr verkade dom inte sakna mitt sällskap, utan dom promenerade genant iväg längre bort, för att försvinna i den rikliga vegetationen.

Jag väntar också att någon söderut flyttande strömstare småningom skall uppenbara sig i den strömmande forsen, men nog kanske jag får vänta förgäves, men vem vet.

Bilderna fotograferade genom bilfönstret, därav den dåliga kvaliteten.

Petter.

Petter återvände i går, till sitt jobb med holken. Han verkar nog vara en sån typ som inte får något gjort. Han bara kommer och visar upp sig och försvinner sedan. Inte bryr han sig om något att äta heller. Kanske bäst så?

Jag gjorde en tur till Grundfors och kollade vattnet där och visst var det ett mäktigt sprut genom dammen.

Jag har hållit en fågel- och fotofri dag idag, så inget dagsfärskt att notera.

Vattensprut!

Petter.

Nu var den där…Spetten, som jag saknat hela hösten. Där satt den, som en skugga i det tjocka diset och hackade och bearbetade en fågelholk, vid husvagnen. Vad det nu sen är för nytta med hackandet, vet jag inte, men kanske ingångshålet inte är tillräckligt noggrant gjort, utan bör fixas till lite. Men trevligt ändå att han kommer på besök.

Svartmesen verkar också återkomma dagligen, för att få sin del av fröportionen.

Fågelliv.

Jag satt en stund idag och kollade aktiviteterna på fågelbrädet vid husvagnen. Jag kunde konstatera att det går livligt till vid matbordet, det kan ju inte vara bra för magen att stressa på, som de små liven gör. Hur som helst, så verkar dom nog må riktigt utmärkt bra och solrosfröna har en strykande åtgång.

 

Också svartmesen antog inbjudningen och lät sig väl smakas.

Däremot har rödhaken inte visat sig den senaste tiden, så han har troligtvis tagit sitt förnuft tillfånga och börjat flytten till mera sydligare och varmare länder. Han hade nog inte så stor chans att överleva de kallaste vintermånaderna här.

Fullmåne.

 

 

Efter ett par dagar med snö och slask, får man vakna upp efter en klar natt med några köldgrader och fullmåne.

 

 

 

 

God Jul……

….skulle man kanske kunna önska er, särskilt om man tittar ut genom fönstret. Ja… vår värld förändrades totalt över en natt. När man öppnat gluggarna och tittade ut genom fönstret, såg man bara vitt överallt, Under natten hade marken blivit övertäckt av ett 6-7 cm tjockt lager av nyfallen snö. Inte något man går och önskar sig, men man får ju acceptera att vintern står och klappar på dörren.

Gråsiska.

En liten, gråbrun fågel med röd pannfläck, liten svart hakfläck och djupt kluven stjärt.
De klänger omkring i björkarnas grenspetsar och hänger ofta upp och ned. Vissa år invaderas landet av gråsiskor medan andra år uteblir de nästan helt. Björkfrön är huvudföda men under sommaren även insekter och på resten av året andra finare frön.

Större hackspett.

Var håller hackspettarna till? Jag har sett endast en stycken vid Kvärnlindo, men ingen här hemma. Har dom haft ett dåligt häckningsår, eller vad månne det bero på? Hoppas den återvänder till mina domäner, den är ju ändå en av de vackraste fåglar i våra trakter. (enligt mitt tycke).

Guldgrävare?

 

Det bökas och gräves på mina åkrar och ägor nu. Kanske ligger det guld eller skatter gömda i den kalla jorden. Nej… inget guld eller dyrbara skatter hittades, men stenrik blev man alltid på kuppen.

Verkligheten är den att det har grävts ner en ny vattenledning till nya grannens (Mias) hus. Det gjordes en förgrening på min stugtomt, där den nya ledningen tillkopplades. Samtidigt monterades en avstängningsventil till min stuga, vilken saknats tidigare.

 

Och visst blev man stenrik på kuppen!