Nu på morgonen sammanstrålade, min och utterns morgonpromenad, igen nere vid Kvärnlindo. Dock blev det ingen närkontakt, utan stannade vid endast några mistänksamma blickar på betryggande avstånd. Därefter dök uttern ner i vattnet och försvann. Också jag fortsatte min vandring till skogsmatningen. Där möttes jag av samma morgonpigga och småsjungande gäng småfåglar. Också kotten hade skyndsamt att komma till det dukade bordet för att få ett gott morgonmål.
Senare på dagen hade jag glädjen att få bevittna när en utter tog en kort paus, för att ta sig ett litet mellanmål, nere vid ån. Det serverades bl.a. en liten färsk lake och den lät sig väl smakas.