Huggorm.

Är det månne denhär som tappat sitt skinn? Den påträffades endast några
meter från det gamla skinnet.

"Huggormen är den enda giftiga ormen som lever i Skandinavien. Man känner ganska enkelt igen huggormen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta arter av huggorm har på ryggen.

Huggormens utseende

Huggormen är som nämnt ovan, ganska lätt att känna igen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta svenska huggormar har på ryggen. De flesta huggormar har ljusbrun grundfärg med mörkgrönt sicksack-mönster, men de finns också de huggormar som är helsvarta.

Huggormens pupiller är vertikala, till skillnad från snoken som har runda pupiller. Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.

En fullvuxen huggormshane blir oftast mellan 36-76 cm lång, medan honan blir 42-78 cm lång. I vissa fall kan de bli så långa som hela 1 meter."

Bytesskinn?

Här har någon tappat sitt skinn!



















"Hittar man ett ormskinn kan man försöka se vem som var ägaren till det. Om det stora fjället på undersidan precis framför kloaken är helt så är det en huggorm, om det är delat så är det en snok."

Kanottripp!

I det relativt vackra, men en aning blåsiga vädret gjorde jag en tripp med kanadensaren, nedför älven. Naturen bjuder nu på en fägrande övergång från vår till sommar. Överallt utmed åstränderna lyser kabbelekan med sina gula blommor. I den överåriga rörvassen höll ett par sävsångare till och bjöd på en aning "kraxig" sång. Kärrhöksparet gjorde några rundor runt vikarna, på spaning efter något ätbart.

På återfärden måste jag passera en knipholk, som finns alldeles på åstranden och som jag visste att är bebodd. Från tidigare turer visste jag att knipan flyger ur holken presis när jag skall passera stället, så jag gjorde kameran beredd för att få någon bild när den kommer ut genom ingångshålet. Och nog lyckades jag få några bilder, presis som jag planerade det.

Linslusen (älgen )

Den jäkla kossan tänkte sno min kamera!

Inramad av blomster.

Paradisovagnen inbäddad i häggblomster.

Sommar, sommar............

Hara.

Här sitter man bara ensam och har tråkigt. Tur att man hann kasta
vinterpälsen innan den förbaskade värmen kom.

Andra igen har bråttom att få sina hem färdiga innan nedkomsten.

Sommarvärme.

Så har vi fått uppleva ett par dagar med en extrem värmebölja, som ryssarna har skänkt oss. Närmare trettio grader i skuggan är inte precis något vanligt hos oss denhär tiden på året. Så är ju också allt annat som har med klimat och väder en aning ur sina gängor.

Under ett par dagar har häggarnas och björkarnas löv slagit ut och gräset har börjat lysa grönt på marken. Inte så länge sedan då marken lyste vit av snö. Också kabbelekan ploppade upp i ett huj och lyser redan gul nere vid Paradiso. Kanske börjar man bli gammal, men nog går det verkligen snabbt undan nu. Också fåglarna har bråda tider för att hinna med att ställa i ordning för sommarens familjebestyr.

Lata dagar.

Hur kommer det nu sig att man blivit prioriterad att få ligga i hängmattan och dåsa i det varma och soliga försommarvädret? Det är nog inte alla förunnat. Forssens dova brusande i bakgrunden, gör stunden ännu mera stämningsfull, och ögonlocken känns påtagligt tunga. Vid en blick mot de små åkerplättarna i närheten, ser jag den bruna kärrhöken, som på låg höjd cirklar runt åkrarna, troligtvis på jakt efter något ätbart. Turligt nog råkade jag ha kameran liggande i närheten, så det blev ett slängskott mot höken. Den gör ett par rundor och försvinner någonstans längre bort.

En stolt och vacker rovfågel, men inte lätt att få någon närbild på den. Det fordrar nog en hel massa tur. Men kanske nångång ännu?

Rödhake.

Jag hade förmånen att få möta en rödhake igår och ännu till på fotograferingsavstånd. Men som vanligt när det gäller småfåglar, måste kameran snabbt fås i läge. Och nog hann jag få en bild av den, dock med en aning darr på handen.













Också en järpe ställde motvilligt upp som modell.