Grönsiskor.

Dessa små vackra fåglar är ena mästare att plocka mat åt sig ur alarnas små kottar. Här är det ingen skillnad om huvudet är uppåt eller hänger rakt neråt.Elegant hänger dom i de allra klenaste kvistarna och plockar smidigt i sig av fröna ur dom små alkottarna.

"Grönsiskan är en liten fink som mäter 12-13 cm, har ett vingspann på 20-23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa."
(Wikipedia)
PS: Göken anmälde också sin närvaro ikväll, med sitt kukkuu...kukkuu :DS

Morgongåva.

Efter avspisat morgonkaffe, sitter jag och ser på småfåglarnas förehavanden på andra sidan av fönsterrutan. Mest handlar det ju om, för fåglarna, att hitta något som duger att sätta i krävan. Som vanligt på mornarna har jag lagt ut en brödskiva i en gallerkorg på verandastolpen och lite solrosfrön i en burk på verandaräcket. Min uppmärksamhet fastnade vid ett par blåmesar, som hade kommit för att få sin del av bespisningen. Uppe vid korgen med brödskivan höll hannen på att tillgodogöra sig av brödet och nere på räcket fanns honan, som ivrigt jobbade med att skala sitt solrosfrö. Allt emellanåt "hoppade" hannen ner till sin utvalda kamrat, med en brödsmula i sin näbb och gav henne sin gåva. Trots sitt slitsamma jobb att skala av sitt solrosfrö, tog hon med darrande vingar och skälvande kropp, emot den säkert välmenta gåvan. Om det var en förlovnings- eller en bröllopspresent, eller kanske bara en gest att visa sin uppskattning vill jag inte spekulera i.

Brun kärrhök.

Jag paddlade ner till Sjoändviken också ikväll, med avsikt att försöka fiska ut var rördrommen har sitt tillhåll. Nog tutade han ikväll också, men var han håller till blev nog olöst även denna gång. Min koncentration på rördrommen upphörde när den bruna kärrhöken uppenbarade sig och landade på "flottmosa". Naturligtvis så måste jag smyga mig så nära som möjligt, men skymningen hade redan hunnit lägga sig över viken, så fotograferingsförhållandet hade hunnit bli nästan omöjligt, innan jag kom på "skotthåll". Men några mindre lyckade bilder fick jag.





















































Skymningen har lagt sig över sjön.

Järnsparv.

Jag fick idag syn på en liten anspråkslös fågel, som befann sig i några snår. Jag fick ett par suddiga bilder på fågeln, som vid senare granskning visade sig vara en järnsparv. ( min gissning )

"Järnsparven är knappt 15 centimeter lång och väger cirka 20 gram. En gammal fågel har samma dräktmönster som en gråsparv. Huvudet och bröstet är blygrått, kroppen är i helhet mörk och enfärgad med djupt mörkbrun, svartstreckad rygg, tunn mörk näbb och rödbruna ben. Könen är mycket lika men hanen har i genomsnitt lite mer blygrått på huvud och hals än honan. Ungfåglarna är mer distinkt tecknade och kraftigt streckade även på halsen och bröstet."
(Wikipedia)

Tranor i hemknutarna.

En grupp tranor inpå knutarna.

Ny kanottur.

När vädret också idag inbjöd till uteliv gjorde jag på nytt en kanotfärd till Riispetoviken, ihopp om att jag fick höra rördrommen på nytt. Och visst hördes dess dova tutande läte, men det verkade vara ganska avlägset. I stort sätt samma fåglar som under gårdagens tur, visade upp sig idag också. Också grodornas ljudliga vårceremonier utspelas i de grunda vattnen mellan grästuvorna i viken.

Storspoven

En liten fripassagerare.

Svartvit flugsnappare.

Nu har den lilla rackaren återvänt till sina rötter, efter den långa semestern någonstans borta i Afrika. Han kom och satte sig på en trädgren vid husvagnen, mitt framför näsan på mig, presis som för att meddela mig att nu.... gubbe, har jag kommit hem igen. Och visst får man hoppas att han stannar och bildar familj i någon av holkarna på området.

"Svartvit flugsnappare är en flyttfågel som häckar i stora delar av Europa och i västra Asien där den förekommer mellan april och september. Vintertid flyttar den söder om Sahara till det tropiska Afrikas västra delar."

Härligt.

Härligt, härligt.......så förfärligt härligt! Idag tog jag mod till mig och paddlade nerför ån, ner till Sjoändviken och sedan till Riispetoviken. Forceringen under bron vid Grynno förlöpte utan några större mankemang. Jag satte mig ner på kanadensarens botten och lät strömmen ta mig under bron och inga bulor i skallen fick jag. Runt de båda vikarna, på flottmossarna (gungflyn) fanns det en ganska rik variation av fågelarter, både sjöfåglar och en hel del vadare. Änder, knipor, svanar och en hel del snäppor (som inte min kunskap klarar av att artbestämma). Rördrommens blåsande i "kossoflaskan", kunde t.o.m. mina dåliga öron uppfatta, men att lokalisera den gick jag nog bet på, så den blev osedd och ofotograferad. Också den bruna kärrhöken gjorde några rundor runt området, men den kom aldrig på riktigt fotograferingsavstånd, så det blev endast några riktigt dåliga bilder på den. En riktigt mysig liten tripp med kanadensaren, när också Pekka Pouta bidrog med solsken och relativt lungt väder, gjorde också sitt till att humöret var på topp.

Upp och pröva dina vingar!

Trandans.

(Citat)
"Det mest uppseendeväckande beteendet hos tranan och den som allmänheten förknippar med tranan torde vara trandansen. Trandansen utföres antingen av den ena eller båda makarna i ett par eller i mindre grupper av ungfåglar eller vårrastande tranflockar. Utförandet är mycket varierat och improviserat. Dansen börjar ofta med en serie bugande rörelser. Fågeln höjer och sänker hastigt framkroppen, antingen på stället eller under hastig gång. Detta kombineras med att den snurrar runt och gör luftsprång, hela tiden med utbredda vingar. Ibland tar den grästuvor eller annan gripbart och kastar upp det i luften."